Lite ord

Lite ord

Spore, Braid, Bionic

AllmäntPosted by Kajon Monday, September 08 2008 23:33:22
Då tv och dator spelande är en skamligt stor del av mitt nuvarande liv känns det relevant att kort redogöra vad jag spenderat tiden med.

Ibland spelar man för att det är väldigt engagerande, utmanande och på något vis ger en känsla av framgång och värde som är svårt att uppleva i verkligheten. Tyvärr blir det lika ofta en flykt, ett tidsfördriv för att få långa ensamma timmar att passera lite snabbare... men den senaste tiden har jag haft lite tur.

Braid (xbox 360 live arcade) börjar som ett enkelt platformsspel i fina färger med Mario-referenser och sökandet efter någon eller något som förlorats. På den nivån är det fortfarande ett småmysigt om än enformigt spel. Men så fort man tagit ett felsteg och skulle möts med ett reducerat liv går det att ångra sig, spola tiden tillbaka... långt tillbaka.
När Braid öppnar sig på riktigt blir plattformshoppandet svåra givande pussel med tiden som ett verktyg, sökandet blir en längtan efter något som aldrig funnits och prinsessan är alltid i nåt annat slott...
Varje avklarat pussel får mig att känna mig smart och längta efter nästa utmaning. Tyvärr tar det slut lite för snabbt, men sista banan blir en fint bitter slutsats. Det är grått, ensamt och lite förvirrande. Känslan av att jag totalt missförstått spelet ligger fortfarande i bakhuvudet.

Bionic Commando Rearmed (xbox 360 live arcade)
är en remake på ett gammalt NES-spel som jag själv aldrig ägde, och aldrig skulle kunna hantera på grund av den bissart höga svårighetsgraden. Remaken är ett snyggt platformsspel där man inte kan hoppa utan enbart ta sig fram med sin arm. Det är svårt och kul med sköna remixer på den gamla 8-bitars musiken.
Tyvär är jag inte tillräckligt bra för såna här spel och vet inte när jag ska kunna ta mig igenom det. Jag har ju tid iallfall..och jag har blivit smått besatt av en viss låt i soundtracket. Heat Wave skulle jag nog kunna lyssna på även utan en handkontroll. Men ok... jag har några GB med spelremixar på en hårddisk.... som lyssnas på rätt ofta.

Spore (PC) är stort, iallafall på papperet, men litet rent spelmässigt. Genom att spela genom fem olika lägen som i sig är rätt enkla utvecklar man en varelse från en cell till en civilization som regerar över flera solsystem.
Egentligen ska jag nog inte klaga då spelet gjorde att min lördag spenderades med att spela tills min Zepto krashade av värmen, åka till Kjellocho och köpa en platta med flaktar för 400kr att ställa under den för att sedan fortsätta utveckla den guldfärgade fågelrasen under resten av kvällen. Under varelsefasen fick jag små Wow-vibbar...och drömde mig tillbaka på tiden på Barrens med min jägare och hans sköldpadda Blixten... vilka tider...


Så vad har jag lärt mig?

Skulle man kunna rätta alla sina misstag genom att gå tillbaka i tiden finns det ändå saker som aldrig skulle bli bättre.
Jag behöver mer musik.
Intelligent design fungerar bara i en sandlådevärld där misstag är tillåtna och målen uppsatta.
Jag ska inte börja spela ett mmorpg... inte än... bara när jag gett upp totalt på verkligheten.

  • Comments(0)//blog.kajon.se/#post23